Rannsaka dig själv, innan du dömer andra..

Skrev det här igår kväll men ville inte lägga upp det förrän jag visste utgången av det hela.

Den 22 januari 2010 fick Diesel ett krampanfall. Det började med en ny leksak, en sån där vippa med fjädrar. Han fullkomligt älskade den, han morra så fort någon annan kom i närheten utav den eftersom det var hans leksak och han var helt galen i den. Han lekte med den hela tiden, blev aldrig trött. Så vi lekte en stund, plockade bort den, lekte en stund till, tog bort den och så har kvällen fortlöpt. Lika lite som Diesel visste så visste inte vi heller att han skulle få ett krampanfall bara ett tag senare. Krampanfallet kan bero på olika saker men den utlösande faktorn var nog leksaken då han flängde som en galning efter den. Men katter, åtminstone min erfarenhet säger så, brukar sluta bry sig när de blir för trött. Men kattungar kanske är annorlunda, vilket fall så var det ingens fel. Varken kattens eller vi människors. Diesel började rycka konstigt i huvudet, gå snett baklänges och försökte komma så långt bort från oss han bara kunde. Självklart sprang jag efter honom och lyfte upp honom. Mamma tog över, vi bar ut han en stund på balkongen och höll han lugnt. Han krampade, tuggade fragda, och hyperventilerade. Det var hemskt att se och dessutom veta att jag kunde inte göra något annat än att prata lugnande och hoppas på det bästa. Han slutade krampa efter en halvminut – minut iallafall och då kom tarmarna istället. Under krampanfall är det ofta så att katter mister kontroll över tarmar och urinblåsa så stackarn gjorde detta. Men ingen olycka som inte går att tvätta bort, huvudsaken är att han inte dog av det. Vi tog in han efter det, eftersom det var kallt ute, den svala luften kändes bra men vi ville inte kyla ned honom. Tog in han på mitt rum, släckte ned och la mig på golvet bredvid honom i drygt en halvtimme medan han låg där och andades väldigt, väldigt häftigt. Jag tror ni kan föreställa er vilka tankar som flög genom mitt huvud. Efter den halvtimmen började han iallafall andas lite lugnare, mer avföring kom, och han rörde till och med lite på sig. Men inte mycket och benen hängde inte alls med. Han var nästan som en docka, ni vet med sådana lemmar som hänger alldeles lösa och fladdrandes. Då började han spinna. Vilket jag tog som ett gott tecken först, men förstod senare att det inte kunde vara ett gott tecken för varför skulle han spinna när han hyperventilerar och nyss har krampat? Paula berättar då att det kan bero på att han är sjuk så jag googlade det och det visade sig att det beror antingen på att han är döende eller rädd. Jag hoppades på det sista kan jag skriva. Han kurrade på ett annorlunda sätt och det kom som från bakre delen av katten, men jag fortsatte ligga där och klappa honom med stöd av en god vän. Jag skjutsade sedan min bror och Paula hem till Paula. När jag kom tillbaka cirka 22,40 (krampanfallet ägde rum strax före 21) så tittade faktiskt Diesel upp på mig när jag kom in i rummet. Så nu har jag lagt upp hans filt i min säng, ordnat en kattlåda och lite vatten härinne i mitt rum och stängt in oss. Just nu ligger han ihopkrupen tätt mot mina ben och sover. Han verkar återhämta sig men jag vill inte ta ut segern i förskott. 23.25

Vi beställde 7 stycken rätter hos Döner Kebab. Varav sex stycken är pizzor och en sallad. Vi åkte ned 7 km för att hämta dessa, hämtade dessa, betalade 385 kronor för dessa 7 rätter. Kommer hem, och tre rätter av sju var rätt. La Gondolan var ätbar och helt rätt ingredienser. Calzonen var rätt ingredienser men osten såg vi inte mycket av. Sedan hade vi beställt en Paradis, vilket är en inbakad pizza med ananas och skinka, min lillebror fick en helt vanlig pizza med ananas och skinka. Jag beställde en Opera, en pizza med ananas, skinka och bananer. Jag fick inga bananer. Daniel beställde en Pizza KEBAB. Det som fanns på pizzan var tomatsås, ost, jalapenos samt rödlök. Alltså ingen kebab, ingen sås. Ingenting var ok. Brorsan beställde en New York. En amerikansk pan-pizza. Fick en vanlig platt med rätt ingredienser. Min mor beställde en amerikansk sallad. Helt rätt ingredienser men osten var inte ok. Fick kanten (där det alltså finns paraffin) samt att det var änden av skinkan. Ok, visst man kan göra misstag, men problemet i sig är inte att de gjorde fel i tillagning, problemet ligger i deras bemötande av oss när vi kom tillbaka.

 Det började först med att jag ringde upp dem och försökte förklara att vi har fått fel. De tog tio minuter för dem i min argumentation att komma fram till att jag skulle få kompensation. Då har de alltså i tio minuter påstått att allt var rätt samt att de diskuterade med varandra på sitt språk vilket jag uppfattade som väldigt otrevligt. Efter tio minuter säger de att vi får nya pizzor eller pengakompensation. Säger INGENTING om att vi behöver ha med oss pizzorna eller liknande. Jag meddelar dem att jag vill inte ha nya pizzor utan jag vill ha pengakompensation och kommer ned till restaurangen om en timme samt att vi äter upp det som går att äta.

 Jag sätter mig och åker ned med Daniel samt Pernilla. Kommer in, har med mig bitar av skinkan samt osten men också även bildbevis på pizzan utan kebab. Börjar förklara en gång, får upprepa en andra gång. Killen i kassan svarar att han måste ringa upp sin chef för att få ett godkännande. Hittills ganska ok förutom att vi har verkligen fått förklarat flertalet gånger att det var fel och de ville verkligen inte tro på oss. Killen ringer upp chefen, pratar med honom på sitt språk, förklarar situationen på sitt språk (antar jag) och räcker sedan över luren till mig. Jag får en TREDJE gång förklara vad som är problemet. Han svarar att vi får ingen kompensation. Efter en tids argumentation ska vi få 200 kronor. Då har vi alltså betalat 185 kronor för vad? En ok pizza, en pizza och en halv sallad i stort sett.
Jag – Nej, vad får vi kompensation för då?
Han – Då får ni inget. Gå ut därifrån.
Jag – Vart är du? (ganska kraftigt irriterad)
Jag – Hur lång tid tar det för dig att komma ned hit?
Han – Jag är inte i Umeå. Kan jag få prata med den som arbetar där?

Jag räcker över luren till personen som lagar pizzorna för kvällen. De pratar på sitt språk och nu kommer det in en person i telefon som möter blicken på bagaren. De tittar på varandra, pratar och lägger på EXAKT samtidigt.

Jag – Var det dig jag pratade med i telefonen? Var det du som inte befann dig i Umeå?
Han tittar på mig, rycker på axlarna och mumlar något som kan liknas vid ett nej. En fjärde gång får jag berätta vad som har hänt och han kräver då alla pizzor, HELA. Jag blir irriterad, mer än jag redan var. Svarar att varför skulle jag vilja stoppa in dem i min bil? Vi vill ha kompensation för felaktiga pizzor och ska vi då behöva åka upp en och en halv mil extra för att hämta dessa pizzor kommer jag att bli väldigt irriterad samt vilja ha ersättning för resan.

Då svarar ”chefen” : GÅ UT HÄRIFRÅN.
Vi vägrar såklart. Här kliver Daniel in ordentligt i diskussion. Börjar argumentera och diskutera. Jag ringer tillslut upp mamma för att höra om hon har kvar resterna av pizzorna. Det har vi, då ber ”chefen” om att få prata med min mamma. Jag räcker över luren och säger åt honom att han bör tänka på min telefonräkning men han vänder sig bara om och går bakom väggen för att prata med min mamma. Efter många om och men så kommer han tillbaka och säger;
”din mamma säger att det är ok med 150 kronor så det är det ni får eller ingenting”. Jag tog luren, pratade med mamma och hon hade sagt att det var ok om de drog av 120 kronor från totalsumman då pizzan och salladen ändå var rätt. Jag lägger på med min mor och börjar då bli riktigt, riktigt frustrerad. Han ber oss sätta oss. Pernilla börjar då argumentera att det enda rätta är att ge tillbaka pengarna. Vad är det att bråka om? Chefen svarar att han inte bråkar. Han kommer ut till oss och säger ”Jag har gjort det här i åtta år, har två ställen till förutom det här och detta har aldrig hänt tidigare” Daniel svarar ”Men nu har det hänt, och då vill vi ha ersättning”.

Jag skulle vilja ta en liknelse här med biltillverkare. Tänk dig att du sitter och kör en bil, du har ditt barn, din två åriga dotter i sätet bredvid dig. Helt plötsligt lossnar båda dina framhjul och du frontalkrockar med en lastbil och din dotter dör. Biltillverkaren svarar att ”hjulen brukar sitta fast” och du får därför ingen kompensation.

Men i allafall, efter riktigt hetsiga diskussioner slänger chefen åt oss 200 kronor (då vi sa att vi faktiskt blev lovade iallafall 200 kronor av högste chefen) och svarar ”DÅ VILL JAG INTE SE ER HÄR IGEN” och pekar på var och en av oss tre. Vi tittar på honom och säger, varför skulle vi vilja komma tillbaka hit?

Vi lämnar Döner för sista gången i vårt liv. Vi lämnar frivilligt stället för sista gången även om nu chefen valde att bannlysa oss för att de vägrar ge kompensation för ett misstag de har gjort.

Bara fullt upp, but i like it!

Började dagen som sagt med en skön sovmorgon och lite snoozande me katterna :D Sen bar det av på skolan, tyvärr en ganska ovärd lektion men jag var ju där iallafall. har börjat med programmet MiniTab nu, ganska simpelt än så länge. Sen blev det konsultgruppen, och jag vet inte riktigt vad jag har gett mig in på. Men kul verkar det kunna bli. Lite problematik, lite funderingar, lite fusk och lite underbara skratt. Det passar mig :)

Nu blir det mat - ugnstekt falukorv och pasta - sen blir det till att träna en sväng på iksu och sen hem. Får se om det kanske blev lite band of brothers ikväll, Danne bokade in dem men brorsan ska upp och jobba så får se om de går att passa in. Blev lite tajt om tid och plats men finns de hjärterum så finns det stjärterum. Ingen har ju ngt imorgon på morronen som jag har förstått och natten är ung :)

Over and out.

Med lite nyvunnen fakta som gjorde mig glad samt att jag kom på mig själv med att skriva ut nyårslöftet om viktnedgången i bloggen så tog jag mig ut på en en och en halv timmes lång promenad i mörkret. Nu när jag faktiskt har gjort det officiellt hur många kg jag har planerat att gå ned under 2010 så känns det som att jag faktiskt borde börja göra ngt åt det också.

Så här och nu säger jag inget mera godis, MEN popcorn är ok. Kan inte sluta helt då jag kommer bli tokig om jag inte får unna mig själv ngt. Börjar lägga upp planer på träning och så samt födan, vad jag bör äta vad jag inte bör äta. Men just nu kommer jag inte göra så mycket åt maten i sig, utan jag fortsätter med hemlagat (det är ju faktiskt inte helt dåligt) men ska försöka övergå till fruk, lunch och middag samt två mellanmål. Som det är just nu är det lunch och middag vilket inte är optimalt kanske :P

Nu när jag sitter här och skriver så kom jag på en sak som jag är minst lika förtjust i som godis men som är bättre än godis - fruktsallad! Jag får prova mig fram och se vilka frukter jag kan ha i och inte utan att det ska behöva klia ihjäl sig därnere i halsen. :)

Inom sinom tid kommer alla problem att lösa sig, på ett eller annat vis. Med det sagt säger jag inte att inte lösningen kan ge nya problem..

Nä nu blire Public Enemies (typ femte gången jag försöker se den men jag hinner alltid somna pga utmattning, har kommit 57 minuter :P) och sen blire natti natti.

En av de få bilderna jag fick på promenaden, självklart var batteriet oladdat bara för att jag var sugen på att ta lite bilder.

Bodde förut på översta våningen näst längst in i hörnet. :)





Over and out.

Tänkte bara skriva ett litet god natt inlägg :)

Snickarna beräknara vara klara med Patriks sovrum på torsdag men om det jäklades var de garanterat klara på fredag vilket är skönt eftersom då kommer mamma å dem upp :) Ska mysa me familjen och katterna samt spela bowling. Lillebror lär ju vilja spela lite ps3:a också, hehe.

Katterna har varit jättelugna ikväll, sovit och haft sig så frågan är om de tänker vara vakna hela natten istället, men men, de har hittills varit riktigt lugna på natten trots att de kan leka med varandra och därför inte behöver oss för att leka. Är så skönt att inte behöva vakta katten, känns som att ett lugn har sänkt sig över mitt hem. SKÖNT kan jag meddela :)

Hmm.. Åt köttfärssås och makaroner till middag och imorgon är broder sugen på att antingen göra hemmagjorde hamburgare eller tacogratäng, får se vad han orkade/ville köpa. Nu berättar han att han vann till level 50 i WOW. Ja, lite av mitt liv i korthet, I hope you like it :)

Funderar på att göra en längre sammanfattning av 2009 inkluderat första terminen på civilekonomprogrammet, därför som jag inte gjort den ännu då terminen slutade den 15:e, är det någon som skulle vara intresserad av att läsa den?

Samt, jag ser att det har blivit fler regelbundna läsare, kul!

Men natt på er :)

Over and out.