Vill bara klargöra att Diesel mår bra nu, och för er känsliga läsare läs inte.
Skrev det här igår kväll men ville inte lägga upp det förrän jag visste utgången av det hela.
Den 22 januari 2010 fick Diesel ett krampanfall. Det började med en ny leksak, en sån där vippa med fjädrar. Han fullkomligt älskade den, han morra så fort någon annan kom i närheten utav den eftersom det var hans leksak och han var helt galen i den. Han lekte med den hela tiden, blev aldrig trött. Så vi lekte en stund, plockade bort den, lekte en stund till, tog bort den och så har kvällen fortlöpt. Lika lite som Diesel visste så visste inte vi heller att han skulle få ett krampanfall bara ett tag senare. Krampanfallet kan bero på olika saker men den utlösande faktorn var nog leksaken då han flängde som en galning efter den. Men katter, åtminstone min erfarenhet säger så, brukar sluta bry sig när de blir för trött. Men kattungar kanske är annorlunda, vilket fall så var det ingens fel. Varken kattens eller vi människors. Diesel började rycka konstigt i huvudet, gå snett baklänges och försökte komma så långt bort från oss han bara kunde. Självklart sprang jag efter honom och lyfte upp honom. Mamma tog över, vi bar ut han en stund på balkongen och höll han lugnt. Han krampade, tuggade fragda, och hyperventilerade. Det var hemskt att se och dessutom veta att jag kunde inte göra något annat än att prata lugnande och hoppas på det bästa. Han slutade krampa efter en halvminut – minut iallafall och då kom tarmarna istället. Under krampanfall är det ofta så att katter mister kontroll över tarmar och urinblåsa så stackarn gjorde detta. Men ingen olycka som inte går att tvätta bort, huvudsaken är att han inte dog av det. Vi tog in han efter det, eftersom det var kallt ute, den svala luften kändes bra men vi ville inte kyla ned honom. Tog in han på mitt rum, släckte ned och la mig på golvet bredvid honom i drygt en halvtimme medan han låg där och andades väldigt, väldigt häftigt. Jag tror ni kan föreställa er vilka tankar som flög genom mitt huvud. Efter den halvtimmen började han iallafall andas lite lugnare, mer avföring kom, och han rörde till och med lite på sig. Men inte mycket och benen hängde inte alls med. Han var nästan som en docka, ni vet med sådana lemmar som hänger alldeles lösa och fladdrandes. Då började han spinna. Vilket jag tog som ett gott tecken först, men förstod senare att det inte kunde vara ett gott tecken för varför skulle han spinna när han hyperventilerar och nyss har krampat? Paula berättar då att det kan bero på att han är sjuk så jag googlade det och det visade sig att det beror antingen på att han är döende eller rädd. Jag hoppades på det sista kan jag skriva. Han kurrade på ett annorlunda sätt och det kom som från bakre delen av katten, men jag fortsatte ligga där och klappa honom med stöd av en god vän. Jag skjutsade sedan min bror och Paula hem till Paula. När jag kom tillbaka cirka 22,40 (krampanfallet ägde rum strax före 21) så tittade faktiskt Diesel upp på mig när jag kom in i rummet. Så nu har jag lagt upp hans filt i min säng, ordnat en kattlåda och lite vatten härinne i mitt rum och stängt in oss. Just nu ligger han ihopkrupen tätt mot mina ben och sover. Han verkar återhämta sig men jag vill inte ta ut segern i förskott. 23.25
Åhhhhhh hoppas det går över!!! Är det vanligt bland kittisar?
