Rannsaka dig själv, innan du dömer andra..

Trots att tentan närmar sig, det är bara drygt 3 timmar kvar, och jag har pluggat alldeles för lite sitter jag här med ett leende på läpparna. Ett leende jag faktiskt inte riktigt kan förklara, eller jo det kan jag, till viss del. Men ett leende som faktiskt vägrar ge med sig och jag njuter av det. För jag är faktiskt lycklig, trots lite virrvarr i min tillvaro och trots att otroligt många mindre bra saker händer så sitter jag ändå här. Jag är inte stressad över tentan, jag tar det med ro om jag får en omtenta, jag blir inte en sämre människa för det. Det har blivit väldigt många sena nätter nu men jag trivs med det, sällskapet är underbart och jag är avslappnad. Jag är mig själv, och det känns det som att det är länge sen jag kunde vara. Det är inte direkt så att jag inte varit mig själv, men jag har varit spänd, lättretlig och inte alls så glad som jag brukar vara (tycker jag). Men nu, ja nu leker livet :)