Rannsaka dig själv, innan du dömer andra..

Idag fick jag nog, och ändock har jag dåligt samvete. Jag förstår mig inte på mig själv ibland. Jag blir så irriterad på folk som hela tiden tar mig för givet. Jag har spottat ut pengar på bensin hit och dit men känner faktiskt inte att jag längre får tillbaka något för det. Som idag, jag poängterar tydligt när du ber om skjuts att nej jag har ingen bensin och jag tänker inte tanka om det inte är så att folk som jag lovat köra ikväll behöver mig. De betalar dessutom för sig så om jag då tankar bilen så går jag plus minus noll. Ändock lämnar du sakerna kvar i bilen, uppehåller dig så att du blir sen till din aktivitet och då säger visst skjutsar du mig? en sväng förbi min lägenhet och sen dit? Jag sa klart och tydligt i bilen att nej jag skjutsar dig inte. Ändå lämnar du kvar sakerna och tar för givet att jag skulle skjutsa dig? Idag satte jag ned foten. Jag sa nej, du fick hämta dina saker och sen får du lösa färden själv. Hade varit något helt annat om jag inte kände mig tagen för givet. Jag vet inte, men något har hänt mellan oss. Vår vänskap är inte som förr, jag vet att du fortfarande finns där när jag behöver prata och jag finns när du behöver prata, men jag tycker inte om känslan jag får ibland. Jag finns här, men det går inte längre att spela på mitt dåliga samvete. Sorry grabben. Jag kanske borde ha satt ned foten någon gång då du faktiskt inte hade bråttom till något ställe. Men det känns ändå som att det här är det smidigaste sättet att lära dig att jag inte går att ta för givet längre. Nix pix.

Så nu tänker jag fan inte ha dåligt samvete heller, men en sak är jag glad över iallafall. det är jag som har bil och är därför inte beroende av att någon annan skjutsar mig hit och dit.  Men självklart finns det människor jag är beroende av och jag skulle inte klara av att stå upp om det inte vore för mina vänner. Men ibland behöver även jag sätta ned foten.

Over and out.