Rannsaka dig själv, innan du dömer andra..

Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva känslan min kropp inger mig i nu. Alltså jag mår inte helt hundra. Jag är som i ett töcken med huvudet men mår som ändå inte dåligt som i illamående eller så. Jag känner hunger och jag skulle nästan kunna döda för en subway-macka, eller mammas mjölkstuvade makaroner. Men samtidigt så känner jag inte för att äta, samtidigt så är jag inte hungrig. Det är som att psyket spelar mig ett spratt. Men det är som i "super size me", de tre första dagarna är väl jobbigast? Och detta är tredje dagen, så imorgon är allt mycket bättre!

Nä nu ska jag baka lite till, vill hålla mig själv sysselsatt, det stimulerar på ngt sätt med att baka, även om jag är jätteduktig och faktiskt varken smakar smeten eller kakorna längre :) Jag är fan riktigt duktig :)

Over and out.