Bloggkrig?
Det här känns nästan som ett bloggkrig eftersom du väljer att skriva på din blogg istället för att prata med mig. Men eftersom du har valt att uttrycka dig på din blogg så tänker jag svara på ditt inlägg genom min blogg. På så vis får jag med allt och du kanske känner dig lite mindre förtvivlad och sviken, vem vet?
För det första var vår vänskap aldrig ett spel för mig. Jag var din vän, jag är din vän men förutsättningarna har förändrats. Jag ville ha dig, det har jag aldrig nekat, jag sa ej heller aldrig att jag inte ville ha dig. Nu i efterhand är jag glad att inget skedde i vår vänskap för det hade gjort det här "bloggkriget" än jobbigare men det kunde jag inte se/veta detta under tiden jag faktiskt var kär i dig.
Du tror inte att jag värdesätter dig? Tror du att jag har slutat brytt mig om dig enbart för att känslorna i mitt hjärta är förändrade? Jag är inte kär i dig längre Daniel men jag älskar dig som vän. Det har jag alltid gjort oavsett vilka andra känslor som har funnits där i bakgrunden. För det är just där jag stoppade mina känslor för dig, i bakgrunden, långt bak i huvudet för jag ville verkligen inte att de skulle påverka vår fina vänskap. Jag ville inte att något så idiotiskt som att jag föll offer för kärleken i en av mina bästa vänners bästa vänner, någon som för mig var helt oeuppnåelig, att det skulle påverka den fina vänskapen vi faktiskt hade.
Ja du hade fel, för du har tydligen verkligen inte sett alla dessa små hintar som ändå har funnits där, alla hintar som faktiskt starkt har avslöjat att jag i vintras/början av våren fortfarande hade starka känslor för dig. Det som nu har hänt oss började ske redan i våras, det är inget som har hänt över sommaren. Du minns väl bråket vi hade på parkeringen, precis innan vi skulle åka?
Jag vet inte vem du längre kan vända dig till, du kan fortfarande lita på mig men jag förstår också om du inte vill öppna dig för mig längre. Men jag är fortfarande din vän, även om du inte klarar av att vara min längre. Jag vill fortfarande se på film mitt i natten, jag vill hitta på dumma och konstiga äventyr, men jag har insett under sommaren att vår vänskap blev väldigt påverkad av mina känslor som jag hade för dig. Även fast jag försökte förhindra detta.
Det som gör nu att jag "väljer" att ta avstånd i vår relation är mycket för att det känns som att vi har växt ifrån varandra under sommaren, och du skriver "Du säger att vår relation inte varit en bluff trots att du inte klarar av att acceptera mina egenheter, bara för att du BARA vill vara vänner." Nej jag klarar inte av alla dina egenheter det gör jag inte, det har jag inte gjort från första början men jag stod ut då, nu har jag varit ifrån ett tag och då ser jag dem igen. Ingen människa är perfekt, varken du eller jag. Det jag försöker få fram är att människor förändras Daniel, vissa växer ihop och vissa växer ifrån varandra. Min fråga är om du vill försöka växa med mig som vän?
Mina känslor för dig har alltid varit äkta, vänskapliga som kärleksfyllda. Ingenting var för mig en bluff.
Om du väljer att försöka växa med mig som vän så måste båda (det är aldrig ens fel att två träter) acceptera varandras egenheter men samtidigt också tänka på vad som stör den andre och på så sätt tänka sig för innan man gör det. Man behöver inte säga och göra allt bara för att man alltid har gjort och sagt allt. Jag har länge gått på nålar kring dig, ända sen i våras har jag valt mina ord noga för att du har inte varit som du en gång var. Jag har också förändrats, jag har växt. Jag är inte en dum förälskad tonåring som jag var tidigare i år. Jag är snart 20, full av livsglädje och vill leva livet, gärna med mina vänner, där räknar jag in dig.
Nu har jag försökt uttrycka mig lite grann iallafall, jag vet att jag lämnar många frågetecken och många oavslutade kapitel. Men jag hoppas att du får lite mera sinnesro nu vännen. Jag älskar dig fortfarande som min vän, men förutsättningarna för vår vänskap har förändrats, den kommer aldrig bli som förr och vi har som människor förändrats. Men mina vänskapliga känslor för dig står fast, jag älskar dig Daniel, som min vän.
Jag saknar dig Daniel, jag saknar oss, jag saknar de långa stunderna framför xboxet, left4dead och alla andra "värdelösa" spel. Jag vet inte heller hur vi ska reparera eller om vi ens borde reparera de sprickor som nu finns i vår vänskap men jag kan inte styra över att jag ej längre är kär i dig.
För det första var vår vänskap aldrig ett spel för mig. Jag var din vän, jag är din vän men förutsättningarna har förändrats. Jag ville ha dig, det har jag aldrig nekat, jag sa ej heller aldrig att jag inte ville ha dig. Nu i efterhand är jag glad att inget skedde i vår vänskap för det hade gjort det här "bloggkriget" än jobbigare men det kunde jag inte se/veta detta under tiden jag faktiskt var kär i dig.
Du tror inte att jag värdesätter dig? Tror du att jag har slutat brytt mig om dig enbart för att känslorna i mitt hjärta är förändrade? Jag är inte kär i dig längre Daniel men jag älskar dig som vän. Det har jag alltid gjort oavsett vilka andra känslor som har funnits där i bakgrunden. För det är just där jag stoppade mina känslor för dig, i bakgrunden, långt bak i huvudet för jag ville verkligen inte att de skulle påverka vår fina vänskap. Jag ville inte att något så idiotiskt som att jag föll offer för kärleken i en av mina bästa vänners bästa vänner, någon som för mig var helt oeuppnåelig, att det skulle påverka den fina vänskapen vi faktiskt hade.
Ja du hade fel, för du har tydligen verkligen inte sett alla dessa små hintar som ändå har funnits där, alla hintar som faktiskt starkt har avslöjat att jag i vintras/början av våren fortfarande hade starka känslor för dig. Det som nu har hänt oss började ske redan i våras, det är inget som har hänt över sommaren. Du minns väl bråket vi hade på parkeringen, precis innan vi skulle åka?
Jag vet inte vem du längre kan vända dig till, du kan fortfarande lita på mig men jag förstår också om du inte vill öppna dig för mig längre. Men jag är fortfarande din vän, även om du inte klarar av att vara min längre. Jag vill fortfarande se på film mitt i natten, jag vill hitta på dumma och konstiga äventyr, men jag har insett under sommaren att vår vänskap blev väldigt påverkad av mina känslor som jag hade för dig. Även fast jag försökte förhindra detta.
Det som gör nu att jag "väljer" att ta avstånd i vår relation är mycket för att det känns som att vi har växt ifrån varandra under sommaren, och du skriver "Du säger att vår relation inte varit en bluff trots att du inte klarar av att acceptera mina egenheter, bara för att du BARA vill vara vänner." Nej jag klarar inte av alla dina egenheter det gör jag inte, det har jag inte gjort från första början men jag stod ut då, nu har jag varit ifrån ett tag och då ser jag dem igen. Ingen människa är perfekt, varken du eller jag. Det jag försöker få fram är att människor förändras Daniel, vissa växer ihop och vissa växer ifrån varandra. Min fråga är om du vill försöka växa med mig som vän?
Mina känslor för dig har alltid varit äkta, vänskapliga som kärleksfyllda. Ingenting var för mig en bluff.
Om du väljer att försöka växa med mig som vän så måste båda (det är aldrig ens fel att två träter) acceptera varandras egenheter men samtidigt också tänka på vad som stör den andre och på så sätt tänka sig för innan man gör det. Man behöver inte säga och göra allt bara för att man alltid har gjort och sagt allt. Jag har länge gått på nålar kring dig, ända sen i våras har jag valt mina ord noga för att du har inte varit som du en gång var. Jag har också förändrats, jag har växt. Jag är inte en dum förälskad tonåring som jag var tidigare i år. Jag är snart 20, full av livsglädje och vill leva livet, gärna med mina vänner, där räknar jag in dig.
Nu har jag försökt uttrycka mig lite grann iallafall, jag vet att jag lämnar många frågetecken och många oavslutade kapitel. Men jag hoppas att du får lite mera sinnesro nu vännen. Jag älskar dig fortfarande som min vän, men förutsättningarna för vår vänskap har förändrats, den kommer aldrig bli som förr och vi har som människor förändrats. Men mina vänskapliga känslor för dig står fast, jag älskar dig Daniel, som min vän.
Jag saknar dig Daniel, jag saknar oss, jag saknar de långa stunderna framför xboxet, left4dead och alla andra "värdelösa" spel. Jag vet inte heller hur vi ska reparera eller om vi ens borde reparera de sprickor som nu finns i vår vänskap men jag kan inte styra över att jag ej längre är kär i dig.
Kommentarer
Trackback
