Rannsaka dig själv, innan du dömer andra..

När jag läser vad som händer runt om i världen eller när jag får höra de dåliga nyheterna om mina vänners liv så känns mina problem så meningslösa. Inte värda att berätta om eller att må dåligt över. Men det är de visst, jag mår dåligt över det hemska som händer i min närhet. Jag mår dåligt å mina vänners vägnar när det inte alls funkar som det borde i deras liv. Jag mår dåligt när saker inte funkar som det borde i mitt liv. Jag har länge nu haft tur och verkligen känt det, men nu har den tagit slut. Jag är inte så egoistisk att jag önskar mig enbart tur här i livet, det finns dem som behöver den mer än vad jag gör. Men för mina vänners skull vill jag att de dåliga sakerna inte alltid avlöses av ännu sämre saker. Jag vill inte vara den som tynger ned er eller hindrar er ifrån att leva ert liv. Men jag kan inte dölja mina känslor längre. Jag mår riktigt psykiskt dåligt stundvis. Det enda jag vill är att dra täcket över huvudet och låsa in mig i mitt förråd och bara sitta där. Men trots att jag har en stark vilja att försvinna så finns jag ändå kvar här. Jag har allt för många i min närhet som jag vägrar svika. Men just nu känns det som att i min vägran att svika er så sviker jag mig själv tiofaldt. I slutändan drabbar detta mig hårdast eftersom jag kommer må dåligt för att jag inte gör allt i min väg för er skull, och jag kommer må ännu dåligare för att jag faktiskt psykiskt mår dåligt. Men det drabbar även er. Så jag säger redan nu förlåt mina vänner.