Mina egna lovord funkar ej..

Jag dömer andra, jag gör det redan vid första intrycket. Men som en god vän uttryckte det "det kallas fördomar babe, såna har vi alla" så vet jag att det är inte fel att döma folk, så länge man fortfarande ger dem en chans. Jag kan tro precis vad jag vill om en människa, men om denne sedan motbevisar mig så ändrar jag självklart min egna åsikt om denne människa, även om mina fördomar ligger kvar. Jag ger dem en chans. Kanske en andra eller till och med en tredje chans. Kanske fler, det beror lite på graden av det som gör att de förstör sin chans. Men det jag känner nu är att jag vet inte vart jag ligger chansmässigt. Varken hos dig, eller hos någon annan. Jag vill veta, jag behöver veta men jag behöver också bestämma själv vart jag vill ligga.

Jag tänker gå in i min egna värld. Fundera. Plugga inför tentan. Fundera, komma ut, och hoppas att ni, mina äkta vänner står kvar. Jag finns alltid för er, psykiskt iallafall, på telefon, dator, sms, i sömnen, för vad som helst när som helst. Därför ber jag er nu, finns där för mig när jag kommer tillbaka ut till verkligheten. Jag kommer behöva ert stöd då.

------------------------------------------------------------------------------------------------
My heart says let go, My mind says don´t go
but my guts says run away and hide.

Kommentarer
Postat av: K

Du vet att jag finns, jag behöver knappast skriva det, men att bli påmind är guld. Jag vet.

2009-11-29 @ 13:53:42
Postat av: Johan

You know I'll be there =)



P.S. När ska vi träna då? =)

2009-11-29 @ 19:34:37

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0