Rannsaka dig själv, innan du dömer andra..

Jag grämer mig över minsta lilla kostnad just nu, allting är lite dyrare än vad jag vill och jag vill kunna leva samtidigt.. Bilen har fått stått ganska mkt på sistone, dels pga elfel men också pga att inte anser mig ha råd att tanka den. Det är väldigt mkt billigare, miljövänligare om man vill det, samt bättre för mig och mitt allmänna välbefinnande att gå eller cykla till gym, skola eller affär.. men still, bilen var mitt allt, ola är min älskling, och man känner sig väldigt frihetsberövad utan den... Till råga på allt så har brors bil gått sönder, först vare bara koppling men nu upptäckte de på vag att växellådan är sjuk. Bilen har helt enkelt fått svininfluensen, börjar med vanliga små symptom för att blossa upp till ngt inte bra och inte alltför lätt att ordna.. Men bilens svininfluensa kan man verkligen inte vaccinera sig emot. Bilar går sönder, oavsett vilken bil det är, oavsett märke, oavsett årsmodell, jag tycker bara att det är oerhört synd att min brors bilar jämt ska drabba honom.. Nu när det börjar gå så bra, han hade planer å allt, åsså bara krossas de, precis som med förra bilen.. Jag fattar inte det, och jag står här rådlös och kan verkligen inte göra ngt. Jag skulle kunna ge han hela mitt sparkonto (mamma skulle kanske inte bli så glad:P) men det är ju inte pengarna de sitter i, det är den här ständiga jävla oturen som förföljer oss. Med oss menar jag mig, min bror å min mor.. huset är ett objekt just nu, så fort de lagat ngt går nått annat jävla skit sönder, å som eon uttrycker det "dosorna runt omkring är vårat ansvar, men dosan i mitten som är trasig får ni själva laga", idioter.. och så har det varit med flertalet olyckor kring huset.. Livet ska vara orättvist, det är helt enkelt så världen är funtad, men någon, någon jävla gång, någon enda jävla gång måste det väl ändå vända till det bättre för min familj också?

misstolka inte det jag skrivit nu. Min familj är urmysig och det är ett jättemysig hus att bo i. Det är bara onödiga jävla utgifter som fortsätter drabba oss hela tiden. Det tär på mig att stå bredvid och inget kunna göra..