Rannsaka dig själv, innan du dömer andra..

Känner jag mig för tillfället. Kan inte riktigt beskriva varför men jag känner mig inte alls lika glad och upprymd som jag var för ett par dagar sen. Jag har fattat ett par beslut, rätt hoppas jag. Bland annat valde jag att bryta upp kontakten med en person då jag kände att jag skadade honom och mig själv mer än vad kontakten gav. Men sen känns det bara som att alla andra ändras men att jag står stilla. Är det så? eller är det jag som förändras och alla andra är sig själva? Eller går vi bara olika vägar? jag vet inte, känns inte bra alls att inte veta heller.

Såg Takida i lördags, även om kvällen inte alls slutade som jag hoppades, hade jag ändock det riktigt trevligt med klanen Isaksson, tack för en underbar upplevelse :)

Inte att glömma Kenny och Sara, luftbandet var skönt Sara ;)


------------------------------------------------------------------------------

Without any doubt you are still with me.
Those happy memories that cannot be erased.
You were the first, but hopefully not the last.
I am falling, with or without any help, I cannot
catch myself anymore. I need to fall, to be able
to climb up again. I have tried to many times to
catch myself in the fall, and climbed from there.
I have not succeeded for more than a short while.
This time I will fall more in depth.

But I will rise, stronger, more beautiful than ever before.