det jobbigaste med att ha ett liv på flera platser.
Ringde mamma nyss, läste tidningen och såg att en av mina vårdtagare somnat in. Ända sedan jag var 13 har jag varje sommar utom en arbetat med att förgylla dennes tillvaro. Det var tydligen ett tag sedan denne somnat in. Det är detta som gör det jobbigt, dels att arbeta inom äldreomsorgen men också att befinna sig på olika platser och inte veta vad som händer hemma. Nu hade jag inte kunnat göra något annorlunda om jag fått reda på samma dag som den somnat att den hade somnat, men det är ändå ett tungt besked. Jag har många minnen, många starka upplevelser, allt från mitt första sommarjobb till alla fotoalbum och historier.
Under hösten har tre av mina vårdtagare somnat, jag hoppas de är på en bättre plats och att mina försök till att förgylla deras tillvaro för stunden hjälpte. Sov gott, ni är utan smärta nu..
Att ha ett liv i Umeå, och ett liv hemma, är lite jobbigt, tiden räcker inte till, pengarna räcker inte till, jag räcker inte till. Jag skulle vilja befinna mig på båda ställena hela tiden, jag har behov av båda platserna, men jag känner mig också behövd på båda platserna. Men 18 dagar kvar tills jag kommer hem, de dagarna hemma kommer gå fort, men jag kommer längta tillbaka till Umeå direkt då jag kommer ner, likaså kommer jag längta tillbaka hem när jag kommer tillbaka till Umeå. Detta tär på mig, men samtidigt känner jag ingen framtid hemma. Jag har min familj där, många vänner samt många minnen, men det är i Umeå det nästa skedet i mitt liv är och skall vara. Åtminstone för nu.
------------------------
Sleep well
Man kan som människa bara befinna sig fysiskt på en plats åt gången,
men man kan vara med sina medmänniskor psykiskt vart de än befinner
sig, vad de än går igenom. Det är precis vad jag försöker. Jag försöker
alltid finnas där psykiskt, och så ofta som möjligt fysiskt, men som sagt
jag är bara en människa, bara en kropp. Med vänner på många platser...
