Rannsaka dig själv, innan du dömer andra..

Japp, det är 15 dagar sen jag skrev här sist. Och vad har hänt?

 

Jag har betalat av den största delen av mina skulder, poäng till mig! 

 

Vikten då? Jag har snarare gått upp än gått ner -.- Men bollen är iaf i rullning, har startat med LCHF till viss del, samt att jag senast nu idag mätte mig, vägde mig och bestämde mig. Har blivit medlem i LCHFklubben.se och hoppas på att finna motivation där. Motivationen finns inte riktigt där. Jag vet inte riktigt hur jag ska hitta den heller för det är så mycket annat som pågår.

 

Jag har varit in och ut hos läkare, det är konstaterat att jag har kronisk urtikaria - ni som känner mig kanske minns de röda utslagen? de stora blemmorna jag får på huden vid berörning? Ni kanske kallar det berörningsallergin men det heter iallafall kronisk urtikaria. Kroniskt innebär - för resten av livet. Man kan trötta ut den med att äta antihistaminer - vilket jag gör nu dagligen - men sällan till aldrig hittar man orsaken till urtikarian och jag kommer aldrig att bli fri den, jag kommer bara att ha bättre och sämre perioder. Det känns skit kan jag meddela.

 

Jag har fått komma till en ortoped nu, de funderar eventuellt på att skapa ett nytt ledband till mig i knät - vilket innebär lång rehab.. Här är den största anledningen egentligen för mig att gå ner i vikt och träna - om jag inte är överviktig belastar jag inte knät lika mycket - men om jag dessutom har en bra grund att stå på så kommer

rehabiliteringen att gå mycket fortare! - men inte ens detta motiverar mig just nu. Det enda jag ser med detta är att jag kommer förlora en jäkla massa pengar för att jag inte kommer att kunna jobba. Men visst, om jag tar hand om min kropp kanske jag mår bättre i framtiden å yada yada yada. Men de hjälps inte, jag vill inte leva ett-två hundår.

 

Jag är pesimistisk just nu men jag hoppas att det går över. 

 

Jag har iaf idag ätit en helt OK LCHF frukost - stekt ägg och stekt skinka ^^ Sedan har jag tagit ett kortare träningspass av bröst, armar och axlar här hemma då jag inte kände motivationen att släpa iväg mig själv på IKSU, jag ska iväg till sjukgymnasten om nån timme för knät och hon ska även knäcka till ryggen på mig så att låsningarna från olyckan släpper en stund.

 

Men egentligen - allting ordnar sig alltid - eller hur? Det är bättre att jag tar tag i det nu än senare. Måtten är uppskrivna, vikten är vägd. Målen är satta och nu är det mig det hänger på! Dagens träning är gjord, nu är det bara att se till att jag inte äter för mycket eller fel. Det är nog det som är svårast....